en tigerflickas värld.

Åh! Jag har verkligen turen och förmånen att ha världens bästa häst!
Ettan är ingen som gillar alla människor hon möter - tvärtom. Det är en liten skara som hon gillar, men för dem visar hon det tydligt.
Jämfört med när hon var yngre är hon allt som oftast på goshumör numera, och hade nog utan problem kunnat stå och gulla i flera timmar per dag.

Idag fick jag till ett sådant ridpass som gör att man verkligen förstår varför man rider, det gick så bra!
Men, det började inte jättebra. Ettan var pigg, antagligen p.g.a. pälsen som försvunnit. Hon ville helt bara älga på och bli lång (så långt som hon kan bli).
Tack vare hjälp från Eva började jag samla galoppen nästan redan direkt och efter några övergångar från galopp till skritt, förvänd galopp och fram- och bakdelsvändningar hade jag en kanonfin häst att rida!
Tränade på att få upp formen, speciellt i högervarvet där hon gärna ville sjunka. Efter många övergångar mellan skritt och trav fick jag henne att hålla sig uppe även där. 
Åh, sådana ridpass kan man leva på lääänge! =)
(och med en arbetsmyra som Ariette kan man få till den härliga wow-känslan rätt ofta)

Något mindre roligt är mitt halsont. Kände mig ruskigt frusen innan, men ett bad gjorde susen. Jag vill inte bli sjuk!



Världens bästa Ariette!